Ingegerd, jag och vår yngste son Linus besökte för första gången Kenya 1993. Vi blev helt betagna av djuren, naturen och människorna (massajfolket) och bestämde oss på vägen hem för att göra en bok om Afrikas vilda djur.

Fick motta två utmärkelser av konungen
Ingegerd skaffade allt som fanns på biblioteket i fråga om svensk och engelsk litteratur i ämnet och lärde både sig själv och mig väldigt mycket om de vilda djurens beteende, familjeliv, livsvillkor osv. Efter ytterligare tre arbetsresor till Kenya låg boken Simba, barnens bok om Afrikas vilda djur, tryckt och klar. Världsnaturfonden WWF valde Simba till Årets Pandabok för barn och ungdom 1998 och det gav oss båda mod att överge våra tidigare jobb för att fortsätta på den inslagna vägen.

Sedan dess har vi tillsammans givit ut ytterligare två stora fakta/berättelseböcker - Djuren på gården och De vilda djurens rike. Den senare blev Årets Pandabok för barn och ungdom 2002 och vid båda Pandaboks-utnämningarna fick Ingegerd motta utmärkelsen ur konungens hand.

I november 2003 utkommer den bok som Ingegerd och jag arbetade med när olyckan inträffade. Den bär titeln Masai Mara, på äventyr bland vilda djur och massajer.

Skrev för WWF-barn och höll föredrag i skolorna
Ingegerd och jag jobbade också tillsammans med Världsnaturfondens barn- och ungdomstidning Panda där Ingegerd skrev många intressanta artiklar från bland annat Afrika. Hon var också en mycket duktig och engagerad föredragshållare och visste verkligen hur man trollbinder och roar skolbarn i ämnet djur och natur.

I arbetet var Ingegerd en otroligt ambitiös människa och lämnade aldrig något åt slumpen eller någon fråga obesvarad. Hon var också mycket noga med att alltid berätta verkligheten i våra böcker och bildföredrag, utan att lägga till eller dra ifrån. Och även om vi bearbetade allt vårt material tillsammans blev det oftast hennes kloka synpunkter och förnuftiga inlägg som segrade. Så den fråga jag nu väldigt ofta kommer att söka svar på är förstås "Hur skulle Ingegerd ha skrivit eller gjort?".

Kitetenebo.

Sven Zetterlund

Alla bilder och texter © Sven Zetterlund


Första mötet med en vit människa, en mzungu...


På walkingsafari i lejonland med våra bästa massajvänner - Moses, Kimemia, Daniel.


Plötsligt kommer 28 lejon (!) gående på bara 250 meters avstånd...